Ibland har jag uppdrag som är speciella och ovanliga. Har just avslutat ett för Björn Axén Academy där jag tränat en alldeles fantastisk frisör och utbildare, Alina Balogh, i retorik, röst och kroppsspråk. I träningen ingår att jag sitter med i en verklig arbetssituation. Så i lördags fick jag vara med på en heldagsutbildning i håruppsättningar inför bröllop! Alina Balogh och hennes kollega Cattis Ylinenpää gjorde kursdeltagarna och mig! lyckliga med sitt fantastiska hantverk! Ibland är man mäkta stolt över sina kunder och Alina Balogh har gett mig tillåtelse att visa några bilder här i min blogg!
Var på ett inspirerande frukostmöte om sociala medier i dag. Lasse Frisk från Vascaia delade generöst med sig av tips och tankar. Här ska det bli rättning i leden även om jag är en total nybörjare. Samtidigt måste man få försöka, öva, pröva, lära sig. Att blogga är nytt – att kommunicera är lika gammalt som människan själv. Tack Lasse Frisk för inspiration och Nätverqet i Danderyd för fina träffar!
Hur kommer det sig att det för mig har varit ett näst intill oöverkomligt hinder att öppna siten och skriva något på bloggen? Har funderat länge redan som du ser. Min högst personliga analys är denna: Det finns ingen direkt mottagare till en blogg. Inom den kommunikation jag lär ut är mottagaren den allra viktigaste deltagaren i processen. Ju mer jag känner och kan läsa av min mottagare desto bättre kan jag kommunicera. Men här finns ingen mottagare att känna. Ingen som jag vet något om i alla fall. Nu sitter jag och skriver rakt in i datorn med bara mig själv som sällskap. Det känns ovanligt och lite bisarrt om jag får tala öppet. Kanske är det därför som bloggandet är så populärt i vår snabba, teknikkommunicerande tillvaro. Jag kan skriva vad jag vill, var jag vill, för vem jag vill, mest för mig själv till att börja med. Det blir ett sätt att få vistas oemotsagd tillsammans med sitt ego. Hej å hå! Vill någon kommentera? Om ingen kommenterar blir det ju pinsamt – eller? Skriver man då bara vidare så här rakt ut i cybern? Tänker att det är en åldersfråga… Jag får väl vänja mig om jag ska hänga med – om jag nu vill hänga med…
För några veckor sedan deltog jag i en live-debatt på Brunogallerian på Södermalm i Stockholm.
Veckan innan när jag skulle förbereda mig förbannade jag min vana att tacka Ja till sådant som på avstånd känns kul och spännande men när det hela börjar närma sig bara innebär arbete och rampfeber.
Vad i hela fridens namn skulle jag där att göra?? Jag har aldrig debatterat. Jag kan ingenting om teleskop och har framförallt aldrig träffat motdebattören!
Efter en något tveksam start från min sida kom vi emellertid igång ordentligt och till min stora förvåning hade jag på något sätt lyckats få åhörarna på min sida.
Lättad och glad kunde jag än en gång konstatera att Retorik och Förberedelse lönar sig!
Se själv!
Ny hemsida, interaktiv och kreativ. Inte minst superkul med en blogg. Här kommer allt mellan skorna och huvudet att hamna så småningom. Detta är en start på något som jag hoppas att du vill dela med mig! Välkommen till FramTona!
